11/3 Seger i säsongsavslutningen
Trots att jag inte hade någon chans i den totala cupen så var jag ändå laddad för ett bra lopp när jag väl stod på startlinjen. Strulade dessvärre till det redan till första kontrollen då jag läste till fel kontroll och åkte till trean istället för till ettan. Som tur var så låg de väldigt nära varandra så tidsförlusten blev minimal. Därefter så flöt det på bra förutom några mindre misstag mot slutet av banan och jag klarade av att ta hem segern, 15 sekunder för Arnesson som i och med dagens resultat tog hem den totala cupen.

Arrangören OK Renen hade verkligen lyckats med ett finfint helheltskoncept där både mat och logi samt tävlingarna var förlagda till F21 området. Detta underlättade väldigt för oss som kom med flyg eller tåg då vi slapp ha eget fordon för transport under helgen. Tillsammans med bra banor och spår och ett väl fungerande arrangemang i övrigt så tror jag att detta blir årets bästa tävlingar på min lista.

10/3 SM-guld
Lyckades i säsongens sjätte minut att klämma till med ett SM-guld i masstart. Kände mig pigg från start och fick ganska snabbt en lucka bakåt. Klarade sen av att orientera rätt på i stort sett hela banan och blev därmed aldrig hotad bakifrån. Segermarginal skrevs tillslut till två minuter och det var grymt kul att få ytterligare ett guld till samlingen då det var tre år sedan jag senast stod högst upp på pallen individuellt. Var dock lite nervöst ett tag efter målgång då jag inte fått någon stämpel registrerad i brickan vid sista kontrollen, men då backup-lappen kontrollerats så kunde det konstaterats att stämplingen varit korrekt. Dagens lågvattenmärke var de ledare som trots detta ifrågasatte riktigheten i att jag blev godkänd vilket så klart tog bort lite av glädjen från segern.

9/3 Dags för masstarts-SM
Befinner mig just nu på F21 i Luleå där säsongens sista tävlingar kommer att genomföras. Imorgon lördag står SM i masstart på programmet där en 15 km lång bana med tre varvningar ska bemästras. På söndag är det sen avslutningen av svenska skidO-cupen som avgörs med en kortdistans. Där har jag sedan tidigare missat alldeles för många tävlingar för att slåss om totalplaceringar så allt krut kommer för min del att läggas på masstarten imorgon. På OK Renens hemsida går det att se resultat från tävlingarna.

Idag fyller jag förresten 30 år också, så nu är det slut på ungdomsåren. Hade faktist glömt bort att det var min födelsedag i morse när Malin kom och bjöd på frukost på säng så krisen verkar inte vara så allvarlig än så länge.

4/3 Stolpe ut och ett VM-silver!
Återkommen från Ryssland tänkte jag försöka mig på att summera veckan som gått. Tar det i kronologisk ordning:

Sprint
Kände mig riktigt bra på model-eventet dagen innan första tävlingen, men när starten väl gick så var det inte känslan av bra form som var mest påtaglig. Hade helt enkelt inte den rätta farten för att kunna slåss om guldet och med några vägvalsmissar för mycket så räckte loppet tillslut till en sjätteplats. Var ändå rätt nöjd med det trots allt då jag varit ganska osäker på formen den senaste tiden. Med ett prickfritt lopp hade jag kunnat vara på pallen men hade inte kunna hotat Krennikov som vann i stor stil. Den största snackisen denna dag var annars labyrinten som arrangören lagt in mitt på banan. Det var ett 70x100 meter stort område där man byggt en labyrint av plastnät som var tryckt på kartan. Detta för få ett orienteringsmoment på en annars ganska lång transportsträcka på stadionområdet. Kanske inte en sån dum idé trots allt, men att köra det på ett VM utan att ha testat och utvecklat formen för det tycker i alla fall jag är riktigt korkat och lite typiskt ryskt att sätta in nya förutsättningar i sista sekund. Jag klarade dock av detta moment utan tidsförlust, men det gick tyvärr åt en del energi till att förbereda sig för det.


För-starten VM-sprint

Lång
Med ett litet stukat självförtroende från dagen innan och med en krånglande mage så var mina förhoppningar om stordåd på lången inte särskilt stora. Bestämde mig dock för att försöka gå ut rätt hårt för att hamna långt fram i masstartsfältet för att slippa trängas och få styra orienteringen själv. Det lyckades bra och hela första varvet var jag bland de två-tre första på varje kontroll. Varvade som ledare efter ett varv och kände att kroppen nog ville vara med och slåss om medaljerna trots allt. Även andra varvet började bra och då gafflingarna gick ihop efter en tredjedel fick jag sällskap av Khrennikov och vi följdes åt några kontroller tills jag tog ett sämre vägval och tappade en del tid mot honom. Då jag sen halkade ner för en brant saxbacke som jag var på väg uppför och strax efter det hoppade över en kontroll och fick vända tillbaka så tappade jag både tid och placeringar och varvade som sjua. På tredje varvet försökte jag hålla farten uppe trots att jag förstod att mina misstag nog kostat lite för mycket tid. Gjorde ett bra varv ända till sluttampen då det blev ytterligare en bom på 20-30 sekunder. Gick ut på den korta gemensamma slingan strax bakom Staffan Tunis och kunde åka på hans rygg de sista kontrollerna, vilket gjorde att jag slapp orientera och kunde hålla en hög åkfart. Lyckades gå ikapp och förbi honom och blev femma slagen av fyra ryssar där Khrennikov återigen var i spets. Var riktigt besviken efteråt då farten på skidåkningen var klart bättre den här dagen och medaljerna inte var långt borta. Utan missar hade jag definitivt haft möjlighet att slåss om segern och det var i och för sig ett riktigt skönt kvitto att få, men sporten går ju ut på att orientera rätt.


Varvning VM-lång

Medel
Sista chansen på individuell medalj. Hoppades att den positiva känslan från långdistansen skulle finnas kvar men den var som bortblåst. Kände mig riktigt sliten men höll ändå rätt bra fart i skogen till en början. Återigen så gjorde jag dessvärre några dåliga vägval som i efterhand helt saknar logik. Kände redan på banan att det blev fel och klarade inte riktigt av att hålla uppe farten efter det. Slutade återigen som sexa dryga minuten efter Khrenikov som tog sitt tredje raka guld. Riktigt surt att inte lyckas genomföra loppet på ett bra sätt och att återigen få stå bredvid pallen och titta upp på medaljörerna.

Stafett
Stafettlaget bestod av Peter Arnesson, Erik Rost och mig själv. Vi förstod nog redan innan att det skulle bli väldigt svårt att rå på ryssarna som varit otroligt dominerande hela veckan, men stafett är ju stafett så vi tog inte ut nåt i förskott. Arnesson åkte bra på första sträckan och växlade som trea, 10 sekunder från täten. Även Rost gjorde en bra sträcka och växlade som tvåa men tappade lite mark till snabbskidande Veselov för Ryssland. Jag hade inte den bästa dagen skidåkningsmässigt men bet ihop rätt bra och genomförde ett lopp utan egentliga missar och tappade en dryg minut på segrande Ryssland. Vi slutade därmed som tvåa, nästan fyra minuter efter de omöjliga ryssarna. Riktigt skönt att äntligen få kliva upp på pallen då känslan tidigare under veckan varit lite stolpe ut.


VM.silver stafett

Det är med blandade känslor som jag summerar mästerskapet. Positivt var att jag trots en avhuggen säsong klarade av att göra de hittills bästa loppen i år, och jag var ju faktiskt med och fajtades i toppen under alla tävlingsdagar. Förutom under långdistansen så saknades tyvärr den rätta farten för att kunna konkurrera om gulden, och för att ha knipit individuella medaljer hade jag varit tvungen att undvika de misstag som jag nu gjorde. Har väl inte gjort mer än ett par rena bommar på de totalt 112 kontrollerna som jag besökte under veckan men desto fler dåliga vägval. En del beror det säkert på att jag inte tävlat så mycket sen tumskadan och att den rätta tävlingsrutinen saknas lite, men jag kan även självkritiskt ifrågasätta min orienteringstekniska träning under både barmarkssäsongen och nu under vintern. Jag har helt enkelt inte tränat min orienteringsförmåga tillräckligt mycket för att kunna åka på samma sätt som tex under fjolårets EM. Resultatet totalt sett med placeringssiffrorna 6-5-6-2 är väl godkänt men var klart under min målsättning och givetvis är jag besviken att inte klara av att nå upp till målen.

Nu får vi se om det blir några mer internationella mästerskap för mig. Har haft i bakhuvet att detta kan vara min sista säsong, men jag ska åka masstarts-SM i Luleå nästa helg innan jag tar mig en rejäl funderare på hur jag vill att min fortsatta idrottsliga och civila karriär ska se ut. Man kan kanske tycka att det borde vara givet att fortsätta åtminstone ett år till då säsongen blev som den blev för mig men jag vet inte riktigt om jag har orken att kombinera jobb och träning på det vis som jag gjort de senaste månaderna så länge till. Jag har trots allt vunnit de stora individuella titlarna som skidorienterare och med tanke på det kan jag med gott samvete avsluta karriären. Men som sagt så ska jag ge beslutet några veckor till.

23/2 VM nästa
Idag gjorde jag det sista fartpasset innan VM med en 5 km lång skidorientering plus ett varv på femman här i Bergebo. Det kändes helt okej så nu hoppas jag att formen ska räcka till för ett framgångsrikt mästerskap. Jag har i alla fall kunnat tränat i stort sett helt enligt planerna de senaste veckorna så de sista föreberedelserna kan jag inte klaga på. Ikväll åker vi tåg ner till Arlanda för att imorgon bitti sedan åka vidare per flyg till Moskva. Sen väntar model-event på söndag och sedan smäller det på måndag med sprinten som är första distansen. Det ska bli riktigt kul och om allt funkar ska jag förhoppningsvis kunna vara med och fajtas om topplaceringarna.

Nu är det dags att packa väskan som till stor del kommer att fyllas med diverse mat och tilltugg. Standarden kan vara väldigt varierande i Ryssland både på boende och mat och för säkerhets skull så tar jag med en hel del egen utfordring, allt för att göra tillvaron så dräglig som möjligt. Det här blir femte gången jag åker till Ryssland på mästerskap eller världscup så jag börjar bli rätt luttrad. Det gäller att inte förvänta sig någonting och vara beredd på allt (hur nu den kombinationen hänger ihop) för förutsättningarna kan raskt ändras och ofta så blir ens tålamod prövat av diverse byråkrati som vi inte är vana med hemifrån. Detta brukar dock endast gälla det runt ikring tävlingarna för själva tävlingsarrangemangen har tidigare funkat väldigt bra.

Vi får se vilka möjligheter jag får för uppdatering av hemsidan. Är det för krångligt så siktar jag på att ladda för tävlingarna istället så då får ni följa tävlingarna på VM-sidan eller skido.nu, men vi får se. Håll tummarna!

18/2 Säsongen första seger i Gustafs
Vaknade relativt utvilad och med en mer positiv känsla i kroppen än på länge i lördags. Hade kört en stenhård kureringskur med vitlök, krisbrus, esberitox och whiskeygurgling i fredags och det gav tydligen resultat. Detta innebar start i Säterbygdens nationella tävling i samband med USM/VSM. Var förstås lite osäker på hur det skulle kännas så jag gick inte på med full attack på den 16 km långa banan. Gjorde inga egentliga misstag men hade otroligt svårt att handskas med den A3-stora kartan. Kombinationen plastgips/tumvante var ingen höjdare när det kom till att vika karta och jag fick vika om minst ett par gånger för mycket. Nu spelade väl inte det sån stor roll, utan det viktigaste var att känslan i kroppen var ok, och det var den. Slutade tvåa efter Erik Rost, exakt en minut efter.

Idag var det sen dags för kortdistans och med gårdagens kvitto på att eventuell förkylning lämnat kroppen bestämde jag mig för att satsa för fullt. Tyckte att det svarade helt ok och jag gjorde inte heller idag några större missar och jag lyckades därmed ta säsongens första seger drygt en minut före Eivin Tonna som tillsammans med de norska lagkompisarna åkt ända till Säter för att få vettig karträning inför VM. Nu såg jag på sträcktiderna i efterhand att jag ändå tappat en del tid på några sträckor och har ytterligare att förbättra när det nalkas VM. Tycker att jag tar dumma beslut vid en del vägval under tävlingarna så jag ska försöka ägna mig åt lite extra kartstudier den närmsta veckan för att om möjligt hitta lite bättre orienteringsform. Dagens tävling var förresten första fartpasset utan skydd för tummen och det funkade riktigt bra så nu slipper jag förhoppningsvis åka med det nåt mer.

Imorgon är det precis en vecka kvar till sprintloppet i Ryssland och jag ser verkligen fram emot att få komma till mästerskapet nu när tummen läkt och kroppen svarar lite bättre igen. Vet egentligen inte vad jag ska vågas hoppas på för resultat eftersom säsongen inte varit som den borde, men om jag lyckas slipa på formen lite till tror jag ändå att åkfarten borde räcka hyfsat. Sen gäller det ju att orienteringen fungerar som den ska för att det ska finnas chans på medaljer. För det är ju givetvis svårt att sikta på nåt annat med fjolårets framgångar i bagaget. Kul ska det bli i alla fall!

16/2 Seg som kola
Senaste dagarna har inte riktigt känts som jag vill. Seg i hela kroppen och lite irriterad i luftrören gör att jag blir lite orolig för förkylning. Men det är klart, så här nära ett mästerskap går man ju och känner efter hela tiden och är väldigt intresserad av eventuella formbesked osv. Träningen har jag ändå bedrivit enligt planen och då borde jag ju vara på rätt väg ändå. Om jag inte missminner mig så var veckorna före EM ifjol även de lite märkliga så jag är inte så orolig för det som komma skall. Har tänkt att tävla båda dagarna i helgen i samband med USM/VSM som går i Gustafs, men jag ska känna efter ordentligt så att jag inte gör nåt förhastat. Känner att jag är i stort behov av kartträning så jag hoppas att signalerna imorrn bitti ger klartecken för start.

Grymt imponerande facit för skidO-juniorerna nere på JVM i Salzburg för övrigt. 11 medaljer varav fyra guld ger oss seniorer förhoppningsvis inspiration till vårat VM.

11/2 Skön träningsvecka över
Har varit ledig från jobbet sen i tisdags och helt kunnat koncentrerat mig på träning och vila under veckan. Det har känts som det varit väldigt värdefullt för mig att få dessa dagar då det varit rätt så stressigt att både hinna jobba och träna som jag velat den senaste tiden. Nu har jag förhoppningsvis laddat batterierna en del trots att jag tränat på ordentligt.

Förutom några fina distanspass har jag även hunnit med ett par skidO-träningar under veckan. En ganska enkel medeldistans i Bäsna och en sprintträning i Mora där farten var ok men orienteringen lite halvknackig. Igår gjorde jag årets hittills finaste pass då jag körde knappa tre timmar klassiskt i Gyllbergen i gnistrande förhållanden. Hann sen inte riktigt hämta mig från det till dagens svealands-/distriktsmästerskap i Nås där jag kände mig rätt spak redan från start. När jag sen inte orkade med att orientera heller så blev misstagen många och avståndet fram till Peter Arnesson gigantiskt. (6 minuter) Inget lopp att skryta med för barnbarnen direkt, men ett bra träningspass blev det i alla fall då jag nästan var ute i full långdistanstid.

Nu väntar några lugna dagar för att förhoppningsvis kunna återhämta mig en del för att sedan kunna genomföra de sista formtopparpassen innan VM. Fick förresten klartecken för både sprinten och långdistansen tidigare i veckan vilket var vad jag hoppats på. Medeldistans och stafett kommer sedan att tas ut på plats efter de båda inledande tävlingarna.

5/2 Borlänge kommuns bäste idrottare 2006
Idag fick jag utmärkelsen Borlänges bäste idrottare 2006 tilldelat till mig under Borlänge Idrottsallians årsmöte. Utmärkelsen är årligen återkommande och har delats ut sedan 1945 och nu var det alltså min tur. Det är självklart mycket roligt och hedrande att få uppskattning för de idrottsliga framgångarna från förra året på det viset.

4/2 Silver i SM-stafetten
Den tuffa tävlingshelgen avslutades idag med stafetter. När inte Alfta kunde mönstra bästa laget så kom kampen att stå mellan Kvarnsveden och Domnarvet. Första sträckan vanns av Domnarvets Erik Nilsson ca 10 sekunder före Hammarberg. På andra sträckan kunde sen Granath utöka avståndet före Bengt som ändå gjorde en godkänd insats mot de mer nytränade konkurrenterna. Jag förstod såklart att det drygt tre och halv minut stora avståndet fram till Åslund som åkte sista för DGoIF skulle bli mycket svårt att ta in utan incidenter. Nu gjorde jag ändå ett rejält försök och satsade ordentligt på första varvet men fick sota en del för det under sista delen av banan då krafterna tröt. Gjorde hursomhelst en bra sträcka utan större misstag och tog in ca 1½ minut av försprånget och vi slutade således på andra plats.

Om jag ska ta med mig nånting från helgen så är det framförallt det positiva beskedet med den läkta tummen som jag kommer komma ihåg. Har i stort sett inte känt nånting av den vare sig under eller efter tävlingarna och nu ska det bli skönt att så småningom börja åka utan skyddet som har börjat dofta aningen suspekt. Överhuvud taget tycker jag att det mesta fungerat över förväntan och jag är framförallt nöjd med att jag inte verkar vara så jättelångt efter i smalspårsåkningen trots avsaknaden av överkroppsträning den senaste månaden.

Nu var det tänkt att vi skulle åka på VM-läger till Älvsbyn under veckan för att slipa ytterligare på tekniken men då det väntas bli grymt kallt uppe i norr så stannar vi hemma istället. Jag kommer istället att köra en hel del träning på hemmaplan och jag ska bland annat försöka utnyttja området från SM-tävlingarna för teknikträning under veckan.

3/2 Trea på sprint-SM
Om gårdagens silverlopp på lången var en positiv överraskning så blev dagens sprintlopp en besvikelse. Det kändes helt okej skidåkningsmässigt men jag klarade inte av att bemästra orienteringen på den snabba sprintbanan. Jag har alltid haft lite svårt då det blir mycket geningar som det var idag och trots att jag som sist startande borde ha haft bäst förutsättningar så blev jag lite passiv i kartläsningen och det räcker för att bli akterseglad av konkurrenterna. Dessutom gjorde jag ett par mindre lyckade vägval och hamnade tillslut hela 38 sekunder efter Erik Rost som vann sex sekunder före Åslund.Nu borde jag kanske vara nöjd med att vara tillbaka och fajtas om medaljerna igen men då det finns så mycket att förbättra så är det svårt att glädjas åt bronset. Nya tag imorrn då det är stafett på schemat där vi ställer upp med segrarlaget från ifjol, dvs Hammarberg, Bengt och jag själv. Sträcktider kortdistans

2/2 SM-silver på långdistansen
Det gick klart över förväntan under dagens långdistans och jag slutade på silverplats drygt en minut bakom Tobias Åslund som välförtjänt tog sitt första SM-guld. Trea blev Peter Arnesson, 13 sekunder efter mig.

Som jag skrev under gårdagen så var jag lite tveksam hur formen skulle vara innan start. Nu funkade det ju riktigt bra och det verkar som att jag inte tappat så mycket som jag trott av överkroppsstyrkan då dagens lopp i stort sett bara avgjordes på smalspår i Bäsnaterrängen. Känns dock att jag saknar den rätta explosiviteten och frekvensen i stakningen men som tur är finns det några veckors spelrum att slipa på detta fram till VM. I övrigt är jag rätt nöjd över hur jag genomförde loppet trots att jag gjorde en del misstag och jag är lite förvånad att jag höll ihop det så bra trots den långa distansen. Imorgon väntar sprint i samma område. Sträcktider långdistans


 Foto: Kvarnsveden GoIF OK

1/2 Nu väntar SM i Bäsna
Fredag, lördag och söndag kommer SM i långdistans, sprint och stafett avgöras i Bäsna utanför Borlänge. Vet inte alls var jag står formmässigt just nu då förra helgens tävlande slet ganska hårt på min tävlingsovana kropp, och jag har inte riktigt haft tillfälle att vila ut ordentligt sen dess eftersom jobb och träning gått i varandra. Sen har vi ju tummen också som är ett litet orosmoment men som känns bättre och bättre. Jag ligger fortfarande lite lågt med ambitionerna alltså men hoppas givetvis kunna vara med och kriga om pallplatserna. Om jag får gissa så är mina chanser större på kortare distanser just nu och således är sprinten och stafetten det jag tror jag störst möjlighet att åka bra på. Riktigt kul ska det bli att tävla på hemmaplan!  SkidO-SM

28/1 Lovande comeback i Sundsvall
Tummen har i veckan känts stadigt bättre och jag bestämde mig därför för att prova att åka sverige-cuptävlingarna i Sundsvall under helgen. Eftersom jag inte visste hur det skulle fungera så startade jag utan några som helst ambitioner att göra bra resultat och försökte istället känna efter ordentligt så att jag inte skulle belasta handen för hårt under tävlingshetsen. Kände i stort sett ingenting under hela loppet och när det visade sig att jag hängde med hyfsat så var det en riktigt glad överraskning. Gjorde dock en stor bom på sista slingan och tappade en hel del mark till konkurrenterna med segrande Erik Rost i spets, men åkte ändå i mål på en femteplats. Nu visade det sig då jag tittade igenom kartorna efteråt att jag hoppat över två kontroller under loppet, en på andra och en på tredje varvet och blev således diskad. Det hör verkligen inte till vanligheterna med sådana misstag, men mitt fokus låg på andra saker den här dagen och delvis berodde det säkert på det. Nu fick jag de svar jag hoppats på ändå; att tummen höll och att fysik och teknik inte försvunnit helt under de gångna skadeveckorna, men det var bitvis riktigt ringrostigt.

Idag stod parstafett på programmet och i sedvanlig stil åktes två sträckor var. Var lite öm runt brottet och skruvarna på morgonen och var därför spänd på hur det skulle funka att åka skidor i tävlingsfart en dag till. Som tur var så var det inga som helst problem och efter genomförda sträckor slutade jag och Hammarberg som tvåa, fem sekunder efter Åslund och Granath i Domnarvet. Jag hade lite segervittring ett tag på slutsträckan men valde fel väg på väg mot näst sista så jag fick släppa Åslund förbi mig. Nu hade det nog ändå inte varit lätt att hålla undan i en spurt eftersom jag fortfarande inte vill lägga full kraft på högerarmen. Självklart hade det suttit fint med en seger men jag får verkligen vara nöjd ändå när målet för helgen bara var att få prova att åka skidorientering igen och att få tävla på det här sättet en helg tidigare än jag räknat med är en riktigt fin bonus. Man kan väl lugnt säga att helgens tävlingar passade mina förutsättningar väldigt bra då i stort sett all smalspårsåkning bedrevs i låg fart i mycket täta och kluriga områden där det inte gjorde så mycket att jag inte kunde gå för fullt i stakningen.  

Efter dagens stafett fick jag dessutom klartecken för VM och det var lite överraskande att få beskedet redan denna helg men givetvis lättande och jätteroligt. Nu kan jag åka med lite mindre press under SM den kommande helgen och sedan försöka slipa på formen med teknik- och fartträning fram till mästerskapet som börjar i slutet av februari.

21/1 Två stavar
Snön har fyllts på rejält de senaste dagarna och tummen blir sakteliga bättre. Så pass bra att jag under veckan har provat att använda två stavar men fortfarande med skyddet på. Alternerar jag mellan att åka med och utan stavar i kortare perioder så funkar det riktigt bra så förhoppningsvis så är jag snart igång ordentligt igen. Det har varit två kanonfina dagar uppe i Bergebo och med trevligt sällskap har träningspassen rullat på av bara farten.


De gamla Domnarvs-vapendragarna Holmberg och Nilsson tränar för Vasaloppet.

För att få lite variation i träningen använder jag cykeln för en del pass och ikväll körde jag finfina åtta minuters intervaller med två minuters vila. Sex stycken blev det totalt och det var riktigt svettigt kan jag lova eftersom fartvinden är väldigt begränsad nere i källaren. Det kanske inte är den mest grenspecifika träningen men pumpen och flåset får i alla fall sig en dust och dessutom är det ju bra laddning för cykelsäsongen om nu inte skidO-säsongen blir som jag tänkt mig. Tro nu inte jag har gett upp den för det har jag definitivt inte. Tvärtom känns det som jag är ganska på gång nu och det var riktigt jobbigt att vara hemma medan landslagskompisarna var och körde nordiska mästerskapen i Finland under helgen. Jag vill ju också vara med i hetluften för det är ju för tävlingarna man tränar... 


6  x 8 / 2 i källaren

14/1 Snö!
Äntligen har det kommit snö så att det går att åka skidor här i Borlänge. Har igår och idag åkt direkt från dörren och förhållandena är jättebra trots att det inte kommit så överdrivet mycket. Spårpatrullen i Bergebo med Nygren, Tommy och Göte i spetsen ska ha en stor eloge som gör ett sånt bra jobb med spåren och de är mästare att få till det med minsta möjliga snömängd. Hoppas nu bara att inte den väntande värmen tar för hårt på det här så att det även fortsättningsvis går att åka skidor här hemma.

Om motivationen var dålig i fredags är den bättre nu och det funkar riktigt bra att åka med en stav. Försöker variera mellan det och helt utan för att inte vänja in nån ny konstig teknik. Självklart blir det lite mer slitigt för benen än vanligt då träningsalternativen begränsas till bålstyrka, cykel, löpning och benskate, men det går bra ändå.



12/1 Vardag
Tog av gipsskenan i tisdags och fick bra hjälp att anpassa det nya  plastskyddet till stavar och remmar, men har inte haft tillfälla att prova det i skarpt läge än. Jag går nu utan skydd hela dagarna men tar på det då det är risk för belastning, dvs under träning som det tyvärr blivit dåligt med på ett par dagar. Motivationen går verkligen upp och ner och just nu är den i en dalgång, men det vänder förhoppningsvis. Kanske redan imorgon då det blir skidåkning i Falun på schemat. Tummen läker i alla fall bra och det är tydliga framsteg hela tiden med bättre rörlighet och mindre smärta, så det är positivt. Törs dock inte hoppas på nåt annat än att jag kan göra debut på SM i början på februari som jag även trott förut. Men vi får se.

Om jag inte har tränat så mycket den här veckan så har jag jobbat desto mer och det bidrar väl det också till att orken och motivationen tryter när jag kommer hem på kvällarna. Men de längre dagarna på jobbet för ju även det nåt gott med sig då  "att-göra-listan" blir lite kortare vilket gör att samvetet blir något bättre.

Ikväll är det skidO-cup i Åkersjön och det känns lite konstigt att inte vara på plats när det bjuds på tävling, men som sagt ganska skönt att slippa den långa bilresan.

Nu ska jag ut på en löptur och kolla in eventuella skidspår uppe i Bergebo.

3/1 God fortsättning
Operationen av tummen gick bra så nu är den ihopskruvad och gipsad. Det är ju som tur är inte så ofta jag befinner mig på sjukhus, men det var en ganska intressant upplevelse och jag blev väl omhändertagen av personalen som förstod min situation och att jag var mån om att så smidigt som möjligt kunna komma igång med skidåkningen igen. Kommer att ta av gipset på tisdag nästa vecka och får därefter ett smidigare plastskydd som jag hoppas jag kan få till så att jag kan ha stavar på mig. Får dock inte belasta brottet på en månad så det innebär en rad missade tävlingar och om nu allt går bra så är det nog realistiskt att tro att jag kan göra comeback lagom till SM i början på februari. Det är sista uttagningstävlingen till VM vilket gör att jag kommer att åka med kniven på strupen.

Fram till dess gäller det att göra det bästa av situationen och försöka med så god fantasi som möjligt att träna alternativt. Nu har den värsta smärtan lagt sig och jag har igår och idag därför börjat träningen med att cykla inne på rulle. Än gör det ganska ont i tummen då jag har handen nedåt för länge, men jag hoppas att det ska funka med löpning och benskate till helgen. Positivt är att jag inte kommer behöva resa så mycket för att åka till tävlingar de kommande helgerna vilket gör det möjligt till en bra träningsperiod och dessutom slipper jag tära så mycket på de ihopjobbade komptimmarna så de kanske räcker till hela vintern. Men självklart är det en stor nackdel att missa den värdefulla skidorienteringsträning som tävlingarna innebär.

Jag har lagt upp lite bilder från julen i Sälen och nyåret som vi firade hos Karin och Henning i Sömådalen i Norge.
.