5/4 Lägesrapport Som ni märker så har både min tid
och mitt intresse för att uppdatera den här sidan minskat på
sistone och det är väl inte så konstigt. Den hamnar en bit
ned i prioritetsordningen av naturliga skäl. Att vara pappa
går finfint. Hennie är en snäll tös och Malin likaså. Därför
har faktist träningen rullat på klart över förväntan och jag
fick mig en riktigt bra period under påsken med mycket
distansträning som jag nu växlat över mot mera fart eftersom
tävlingssäsongen närmar sig med stormsteg. Fler bilder har
efterfrågats på underverket (och då menar jag inte min nya
Focusracer från Cykelcentrum) och det finner ni om ni
klickar på
Hennie-bilder. På Dalarnas Tidningars sida för
nyfödda finns
vi också med.
Missa förresten inte
BCK-elit bloggen där det är tänkt att vi i klubbens
elitlag ska uppdatera omvärlden om vad vi sysslar med.
14/3 Pappa
Igår kväll kl 23:10 fick jag och Malin en liten flicka. En
ny dimension i livet har tagit sin start och det känns helt
fantastiskt!
3/3 Bottennapp i Vasaloppet Det blev ingen vidare dag. Hade grymma problem med
skidorna som var helt utan fäste och med mycket dåligt glid.
Kom iväg okej men i första backen frös det under och jag
hade ett tjockt lager is under skidorna vilket i och för sig
gjorde att jag kunde ta mig upp. Uppe på myrarna fram till
Smågan gick det sen i bra fart men inte så att det kändes
för fort och jag passerade där som 67:e man vilket var helt
enligt planerna. Ned mot Mångsbodarna förstod jag sen att
allt inte stod rätt till då jag fick ligga på rejält för att
hänga med...utför. Sen upp mot Risberg var det bara stakning
som gällde med mina bakhala skidor. Började mattas efter det
och från Evertsberg och hem till Mora var det ren
överlevnad. Var tvungen att sänka farten för att
överhuvudtaget ta mig i mål, så när jag nådde målet var jag
egentligen inte så väldigt trött men såklart besviken. Hade
hoppats på topp 100 men blev nu 212:a vilket var en riktig
missräkning. Nu har jag i alla fall gjort min vasaloppsdebut
och det lär nog bli fler starter i Fäders spår så småningom
men kanske med reviderade ambitioner. Mina
passertider.
23/2 Inför Vasaloppet Åkte Skinnarloppet förra helgen. Med lånade skidor av
Erik Eriksson så passade egentligen klisterföret bra. Felet
var bara att jag var för nervös och inte testade valla nog
nära inpå start. Det gjorde att jag hade lagt på för kallt
klister och fästet var riktigt dåligt direkt. Slet ändå på
bra med antingen saxning eller huggning uppför backarna och
jag blev tillslut 19:e man drygt tio minuter efter segrande
Oskar Svärd. Ett klart fall framåt från föregående helg i
alla fall.
Anmälde mig sen till Vasaloppet på tisdagen så nu finns
ingen återvändo. Fick stå i elitledet så det är skönt. Då
slipper jag vara där så förbannat tidigt.
För att fortsätta slipa lite på den klassiska formen tog jag
ledigt i onsdags och åkte till Mora för att testa
vasaloppsspåret tillsammans med Erik och Anders E. Vi åkte
från Risberg och fick oss en riktigt fin tur i de stenhårda
spåren. Så här långt före Erik kommer
jag vara i Evertsberg även nästa söndag...eller inte. Anders och Erik nedanför
Mora-Nisses stuga i Hökberg. Eftersom vintern är tragiskt dålig så gjorde jag idag
ett avbrott i vasaladdningen och stack ut på distanstur
tillsammans med klubbkompisarna i Borlänge CK istället. Det
var riktigt fint det med, men grymt isigt på
skogsbilvägarna. Moris tar en paus mellan Skog
och Grycksbo. Marcus Johansson, Motala,
försöker stretcha bort sitt onda knä.
11/2 A sunday in hell Idag har jag ont! Åkte Orsa
SkiMarathon igår och det gick bedrövligt. Har i och för sig
inte laddat särskilt hårt med en månads uppehåll från den
klassiska stilen, en sjuhelvetes massa jobb och fyra timmar
cykel i lördags. Dessutom kom vi sent och jag var både
tvungen att efteranmäla mig och seeda mig så jag hann varken
få ordning på skidorna ordentligt eller värma upp så
förutsättningarna var verkligen dåliga. Men så värdelöst
trodde jag inte det skulle gå. Det var verkligen slakt av
allt självförtroende och en start i Vasaloppet känns
plötsligt inte särskilt lockande. Anmälde mig ändå till
Skinnarloppet som går i helgen för att ge det hela en chans
till, sen får vi se.
4/2 SM i Lycksele Jag kom iväg till Lycksele i torsdags. Efter en lång
bilresa provade jag för första gången sedan vi kom hem från
EM att röra på benen i någon större omfattning genom en
kvällsjogg. Det gick tungt! På fredagen var det sen dags för långdistans. Banorna
kring Tannberget i Lycksele var riktigt tuffa och jag fick
slita enormt med min stela och förslappade lekamen. Klarade
ändå av att hålla bra fart i början, men med tröttare och
tröttare kropp så tog jag sämre och sämre beslut och tappade
tid på både skidfart och dåliga vägval. Slutade fyra ca 2,5
min efter Rost som avslutade i världsklass. Blev intervjuad
av TV4 Västerbotten innan start, men levde alltså inte upp
till mediaförväntningarna.
Inslagslänk.
Efter fredagens genomkörare så släppte stelheten i ryggen
och baksida lår lite och jag hade bättre känsla i kroppen
innan start på lördagen. Orienterade rätt bra och ledde i
varvningen men tappade sen tid, framförallt på dagens
tuffaste stigning. Slutade tvåa, 13 sekunder efter Arnesson
och en sekund före Rost vilket jag själv är riktigt nöjd med
efter den usla uppladdningen. Kortdistansbanan bjöd förutom
sina tuffa backar tyvärr inte på någon större utmaning då
orienteringen var väldigt enkel i det glesa spårsystemet. Eftermiddagen ägnades mest åt tankar kring den usla
behandling landslaget fått från tjänstemännen på
skidförbundet. Jag orkar inte orda om allt här, men man kan
ju konstatera att det inte fungerar tillfredställande då man
ger besked mitt i pågående världscupsäsong att
skidO-landslaget inte får åka på mer tävlingar. Dessutom
utan förvarning. Hade beskeden varit raka innan säsongen att
det inte finns pengar för landslagets verksamhet så fine. Då
hade i alla fall funnits tid och möjlighet att lösa det
innan tävlingarna drog igång! Men nu har det alltså lovats
att man ska ordna nya avtal men sen verkar det som man inte
försökt jobba för det, och dessutom inte yppat ett knyst
kring det förrens det var för sent. Respektlöst är var det
är. Nu har det i alla fall ordnat sig så att de kan åka med
tänkta trupper till kommande världscupsrunda i Bulgarien men
avslutningen i Kazahkstan är fortfarande inte överhuvudtaget
finansierad. Till söndagens stafett hade vi sent kallat in
stafett-hjälten från Åsarna 2005, Anders Ohls, som tog hand
om första sträckan. Han fick det jobbigt i den tuffa
terrängen men genomförde ett bra lopp och växlade in som
sexa, dock en bra bit efter segerfavoriterna Alfta-Ösa och
Domnarvet. Upp till Göteborgs SK som förväntades bli vår
största konkurrent om bronset var det däremot inte långt.
Hammarberg tog hand om andra sträckan och plockade direkt in
några lag, däribland GSK, och skickade ut mig som trea. Jag
öppnade hårt för att inte David Andersson för Göteborg
skulle få syn på mig. Efter ett par mindre lyckade vägval
och med ett längre gafflingsalternativ till tredje
kontrollen så klarade jag inte av att hålla honom bakom mig.
Vi varvade sen samtidigt, men då det skiljde en del på
gafflingarna i slutet så kom vi ifrån varandra och jag kom
först ur den striden och vi slutade trea. I täten hade Rost
i Alfta gjort ett heroiskt lopp och åkt ikapp Åslund i
Domnarvet som sett ut att gå mot en säker seger. Till sista
kontrollen blev det sen strid på kniven och de båda krokade
i varandra och föll i stort sett över kontrollen. Efter en
hel del kaos kom Rost iväg först och förde således Alfta-Ösa
till seger. Det var ju synd att det skulle avgöras på det
viset, men det kan delvis skyllas på arrangörens val att ha
en stämpelbock som sista kontroll vilket inte är det
smidigaste då man har skidor på fötterna och stavar i
händerna. Bättre är att sätta stämpelenhet vertikalt på en
stående bräda.
25/1 Sjuk Om förra veckan var en enda klang och jubelföreställning
så har den här veckan varit mindre munter. Började känna mig
hängig i tisdags och i onsdags fick jag feber vilken
eskalerade under natten till torsdag. Natten till idag
kändes dock bättre men jag vaknade i morse med en djävulsk
huvudvärk vilket gjorde att jag ställde in mina planer att
gå till jobbet. Jag hade en hel del att ta igen efter veckan
i alperna och de här tre dagarnas frånvaro gör inte att
bördan blir mindre direkt. Blir tufft nästa vecka! Helgens
skidO-cup i Venjan är inte att tänka på, så jag får försöka
kurera mig till nästa helgs SM i Lycksele istället.
22/1 EM-GULD x 2 och EM-BRONS x 2 Vilken vecka det blev i Scweiziska S-Chanf. Det hade jag
inte räknat med när jag åkte ned i söndags. Självklart
hoppades jag på bra lopp och jag trodde nog att medaljchans
fanns på sprinten med säker orientering men att jag inte
skulle räcka till fysiskt på de längre distanserna på den
höga höjden. Men så blev det ju inte riktigt.
Startade sen dåligt på långdistansen och hamnade långt bak i
kön till den gemensamma första kontrollen. Efter första
fjärilen var fortfarande fältet samlat och jag befann mig
således fortfarande i kön där det var smått frustrerande att
ligga och åka på halvfart utan möjlighet att åka om. Dock
var det kanske bra att konservera krafterna eftersom det
skulle bli en lång dag i skogen. Då banan gafflades upp igen
började det bli fritt att åka och jag kunde äntligen få
bestämma farten själv och styra med säker orientering.
Plockade placering efter placering men när vi vänt hemåt för
sista varvningen gjorde jag ett par misstag och halkade ner
en bit igen. Varvade som tionde man ca 1,5 minut efter täten
ut på sista slingan. Avslutningsvarvet startade med det
alternativ av fjäril som man inte haft i början och då jag
åkt klart den visade det sig att jag sparat den korta
varianten till sist vilket gav nya krafter då jag fick
Staffan Tunis och Andrei Gruzdev inom räckhåll i kampen om
tredjeplatsen. Framför oss låg Rost och Arnesson dock rätt
långt framför. Sluttampen av banan var fysiskt tuff med
långa stigningar på smalspår. Märkte snart att jag hade
bättre krafter än både Tunis och Gruzdev, men jag ville inte
gå upp och dra och hjälpa dem att ta in på lagkompisarna
framför. Bestämde därför att avvakta lite och hushålla med
krafterna. När vi sen vände hemåt igen ryckte jag på bästa
cykelmanér och fick direkt en lucka. Närmade mig Rost och
Arnesson mer och mer men klarade inte att ansluta till dem.
När sen Arnesson vägvalade bort sig till sista kontrollen
hade Rost säkrat segern och jag och Peter fick göra upp om
andraplatsen där jag dock drog det kortaste strået med en
usel sista stämpling. Säkrade dock trippelseger till Sverige
och var grymt nöjd med det! Arnesson, Rost och Löfgren efter
långdistansen.
På torsdagen var det vilodag och både jag och Erik hade
vunnit en helikopterflygtur efter våra varsina guld. Vi hade
riktigt flyt med vädret och fick en häftig upplevelse bland
de spetsiga alperna. Flygtur med Helibernina.
Som sagt så blev det en riktigt
bra vecka. Strålande resultat, bra väder, perfekt boende,
god mat, trevligt sällskap och en härlig semester! Kunde
inte bli bättre. Nu åker jag ingen mer världscup trots att
jag ligger femma totalt. Eftersom jag och Malin ska ha barn
i mitten på mars så stannar jag hemma nu och laddar för det
och Vasaloppet istället.
Tusen tack för alla gratulationer via gästboken, SMS,
mail, direkt ned till Schweiz och här hemma. Det har
verkligen värmt! Sven och Camilla tog priset för bästa
uppvaktning då de tillverkat en skidO-tårta med spårsystem
och kontroller och allt som jag var tvungen att klara innan
jag fick smaka. Snyggt och kul! SkidO-tårta och blommor hemma
på Hemgatan.
10/1 Nytt år, nya möjligheter Jorå jag lever än. Nyårsfirandet i
Norge blev finfint med långa och fina klassiska pass och som
vanligt trevligt umgänge i Söndre Sömån hos Karin och
Henning. Fick dessvärre något skit i kroppen på dagen efter
nyårsdagen och fick feber. Vågade därför inte starta på
SM-masstart i Östersund dagen efter det, trots att jag då
var feberfri. På kvällen var det lite kortare så då kunde
jag prova att vara med och det var inga problem. Kände mig
ok, men med lite för mycket misstag i orienteringen så var
jag inte riktigt nöjd med insatsen. Vi blev dock tvåa,
Hammarberg och jag, strax efter Alfta som vann.
Dagen efter var det Svenska Cupen med medeldistans. Hade
riktigt roligt på skoterspåren i de östersundska skogarna
och höll bra fart och orienterade säkert. Tappade sen fart
och småmissade på de sista kontrollerna så det blev tappad
ledning och en slutlig tredjeplats efter Rost och Arnesson.
Snorade till under natten till lördagen sen, men vi fick
en riktigt skön och avslappnande helg i Storhogna i alla
fall. Det var dock tidernas kortaste förkylning så jag var
igång med träningen redan i måndags. Har sen försökt att
trigga formen lite, men det är inte det lättaste med
bokslutstider på jobbet. På söndag bär det dock av till
Engadin i Schweiz där EM startar med sprint på tisdag. Ska
bli riktigt kul!
